att beskriva spänstiga äldre män.
En stålfarfar är kanske också något som många
äldre män önskar sig vara.
Men kommer benämningen "Stålfarfar!" ifrån?
66-årige Gustaf Håkansson ”Stålfarfar” var för gammal för Sverigeloppet 1951. Det löste han galant genom att cykla utom tävlan med siffran 0 på bröstet. Loppet, som var 176 mil långt, gick från Haparanda till Ystad på vanliga cyklar.
Han kom i mål 24 timmar före de andra tävlande!!
Läs mer om loppet under nästa foto.
Gustaf Håkansson föddes 15 oktober 1885 och växte sen ettårsåldern upp på gården V. Karaby 21, Dösjöholm, 1 km väster om Västra Karaby i Kävlinge kommun.
Föräldrarna hette Nils och Johanna Håkansson och Gustaf hade sex syskon. Familjen innehade gården åren 1886 - 1904.
Läsåret 1904 1905, när Gustaf var 19 år, läste han vid Folkhögskolan Hvilan. Efter ett år på folkhögskolan gick han ytterligare ett år på det som hette Lantmannaskolan. Där utbildade man sig inom lantbruksyrket. Ett tag arbetade han inom mejerinäring, bl a med att cykla runt bland gårdar i nordvästra Skåne där han kontrollerade fetthalten i mjölken.
1908 gifte han sig och flyttade till Gantofta där han drev åkeriverksamhet, medan hustrun Maria hade en kaférörelse.
Gustaf Håkansson ägnade många timmar på sin cykel under hela sitt liv. Han var en "krutgubbe" som redan 1927, vid 42 års ålder cyklade till Norrland för att plocka lingon som han skickade hem med tåg.
Det långa skägget började han odla 1933 då han blev osams med sin barberare och slutade raka sig.
År 1986 avled Gustaf "Stålfarfar" Håkansson, 101 år och 7 månader gammal.
En mycket speciell man som påpekade att
”Allt som behövs för att se världen är en cykel och två starka ben.”
Sverigeloppet
På grund av hans höga ålder hade tävlingsledningen vägrat honom att delta - åldersgränsen var 40 år.
Det hindrade inte Gustaf Håkansson. Han satte sig på cykeln och trampade ända upp till Haparanda. Det är mer än 160 mil dit från Skåne.
Han tillverkade sin egen nummerlapp med startnumret ”0” och startade från Haparanda en minut efter siste man. Det enda han hade med sig var en drickaflaska, en regnrock och en vägmätare.
Han fick då stor uppmärksamhet i tidningarna som "Stålfarfar", ett namn som följt honom sedan slutet av 1940-talet och blev en rikskändis när hela svenska folket följde hans färd genom landet.
När tävlingsdeltagarna stannade för att vila fortsatte "Stålfarfar" att cykla. Han cyklade tre dagar och tre nätter utan att vila mer än tre timmar! Mat fick han längs vägen av de hurrande folkmassorna.
Efter halva loppet, i Söderhamn, gick "Stålfarfar" motvilligt med på att bli läkarundersökt. Allt var bra, hjärta och puls var perfekta och inga tecken på trötthet.”Stålfarfar” behövde bara någon timmes sömn per natt och trampade sedan vidare i god fart.
En kväll tackade han ja till havrevälling hos en snäll familj utanför Borlänge.
”Folk lagar utmärkt välling i dessa trakter”, sa Stålfarfar” till tidningarna.
Hejarklacken blev allt större. I Örebro tvingades en polisbil att plöja väg och i Motala stod åskådarna på led.
”Di är rolia att prata med. Alla är så gla´a och milla”, sa ”Stålfarfar” nästa dag.
Efter att ha cyklat i sex dygn, 14 timmar och 20 minuter spurtade Stålfarfar i mål i Ystad inför ca 5000 åskådare.
Det blev nästan kaos rapporterade DN.
"Stålfarfar" var otroliga 24 timmar för de tävlande ungdomarna. På över sex dygn hade han inte sovit mer än 6 timmar!
I Ystad spelade brandkårens paradorkester. "Stålfarfar", Gustaf Håkansson, blev buren i gullstol och dagen efter fick han möta kungen.
pappa Nils (1) och mamma Johanna (2) och barnen Alma Betty (3), Helga (4), Håkan (5, Olga Karolina (7).
TILLBAKA